Ett sätt att väcka samtal om en möjlig framtid genom att visa fiktiva föremål för deltagarna.
Ett sätt att väcka samtal om en möjlig framtid genom att visa föremål därifrån. Fiktiva artefakter används som forskningsinstrument. De ska vara tillräckligt trovärdiga för att en tillfällig betraktare ska kunna missta dem för samtida föremål, men avslöja sig som fiktion vid närmare granskning. Facilitatorn gör artefakterna före sessionen, och deltagarnas reaktioner är det som studeras. Hur artefakterna görs, vilka format som fungerar och dokumenterade projekt står på Design fiction-artefakter.
Gör 2 till 3 artefakter före workshoppen. Exempel för vård:
Markera tydligt att artefakterna är fiktion, till exempel med ett annat färgschema, ett fiktivt datum eller ett fiktivt organisationsnamn. Principer för format och produktion står på Design fiction-artefakter.
Passar när medborgare ska diskutera konsekvenserna av en politik. I ProtoPolicy-projektet i Storbritannien gav design fictions med 21 äldre personer, 65-94 år, fem teman: trovärdighet och acceptans av framtida teknik, etiska frågor, idéer om nya produkter och tjänster, stöd för förståelse och beslut, och krav på tjänster och teknik. Två design fictions användes, om smarta hem och assisterat boende och om assisterad död.
Analysera reaktionerna tematiskt och samla de krav på tjänster och teknik som kommer fram.
Tsekleves m.fl. (2017) är en explorativ, kvalitativ studie utan jämförelsegrupp. Författarna drar slutsatsen att samskapade design fictions kan förbereda allmänhetens acceptans av komplex vårdteknik och visa olika gruppers önskade framtider. Studien redovisar teman om acceptans, inte en uppmätt ökning.
Ansatsen är inspirerad av Near Future Laboratory och Julian Bleecker, se Design fiction-artefakter. Design fiction som probe fungerar som scenariokort och kulturella sonder, men med högre trovärdighet och starkare berättelse.