Metodhyllan
Metoder / Pre-mortem

Pre-mortem

Ett sätt att hitta riskerna medan planen går att ändra. Gruppen föreställer sig att projektet har misslyckats och söker orsakerna.

Syfte
Bryta perspektiv
Fas
Pröva, Besluta
Tid
20-30 min
Deltagare
Projektteamet och en ledare
Material
Whiteboard, lappar

Det är lättare att se vad som kan gå fel om man redan tänker sig att det har gått fel. Gruppen föreställer sig att ett projekt eller en plan har misslyckats, till exempel ett år fram, och förklarar vad som hände: "Det är om ett år och projektet har misslyckats. Vad hände?" Frågan släpper fram kritik som annars inte kommer upp, eftersom alla letar efter svagheter i stället för att försvara planen. Så hittar ni riskerna medan planen fortfarande går att ändra.

1.0Metoden passar när

  • ni är tidigt i ett projekt, ofta vid ett uppstartsmöte där deltagarna känner till planen och den går att ändra.
  • ni vill få fram risker som annars inte sägs av politiska skäl.
  • ni har redan gjort en riskanalys och vill hitta risker som den missade.

2.0Förbered

  • Ha en whiteboard, papper eller lappar.
  • Ha projektplanen till hands så att ni kan gå igenom den i början.
  • Den som leder övningen behöver uppfattas som neutral. Gruppen bör innehålla både personer som arbetat med projektet och personer som inte gjort det.

3.0Genomförande

20-30 minuter.

  1. Gå igenom projektplanen med teamet.
  2. Säg: "Projektet har misslyckats katastrofalt. Vad hände?" Ställ inte frågan "vad kan gå fel?", utgå från att planen redan har misslyckats.
  3. Varje deltagare skriver på egen hand ner alla tänkbara orsaker, särskilt sådant som annars vore känsligt att ta upp. Avsätt cirka 2 minuter.
  4. Börja med projektledaren. Var och en nämner en orsak i taget, laget runt, tills alla orsaker är upptagna. Upprepa inte det som redan sagts. Skriv upp dem på en whiteboard.
  5. Projektledaren går igenom listan och ser hur planen kan stärkas.
  6. Om gruppen blir modlös av en lång lista: ge varje deltagare 2 minuter att skriva åtgärder de själva kan göra. Bedöm sedan problemen efter hur sannolika de är, vilka konsekvenser de får och hur lätta de är att förebygga.

4.0Tips

  • Håll tempot uppe i rundan. Låt var och en nämna en orsak i taget, så att inte en person, ofta någon med hög position, tar över med hela sin lista.
  • På uppstartsmöten förväntas alla vara positiva, och den som tar upp risker riskerar att verka som en våt filt. Pre-mortem vänder på det: deltagarna visar sin kompetens genom kvaliteten på de problem de tar upp.
  • Tekniken motverkar grupptänkande. Det blir tryggare för den som är oenig att vara kritisk, ifrågasätta antaganden och dela information.
  • Låt alla ha lika stor röst, så att prioriteringarna inte styrs av dem som tar mest plats.
  • Teamet måste känna till planen. Utan en konkret plan finns inget som kan misslyckas.

5.0Varianter

Vårdenhet (CUSP)

För ett vårdteam som ska starta patientsäkerhetsarbete med programmet CUSP, efter utbildning och kulturenkät. Scenariot ligger två år fram. Skrivtiden är 10 minuter.

  1. Beskriv tekniken och dela ut ett underlag.
  2. Gå laget runt med en ny orsak per person.
  3. Prioritera de 3-4 största farhågorna genom tyst röstning, fyra röster per person.
  4. Ta fram åtgärder genom tyst idégenerering på lappar.
  5. Följ upp resultatlistan på teamets möten.

6.0Efter sessionen

  • Projektledaren går igenom listan och stärker planen.
  • Följ upp listan på teamets möten.
  • Avsätt tid för att ändra planen på riktigt. Team hittar ofta risker och åtgärder men ändrar sällan planen efter dem.
Bakgrund och källor

Definition och avgränsning

Klein (2007) beskriver en pre-mortem som den hypotetiska motsatsen till en post-mortem. En post-mortem i vården förklarar varför en patient dog, men hjälper inte patienten. En pre-mortem görs i början av ett projekt så att projektet kan förbättras i stället för obduceras. Skillnaden mot en vanlig kritisk genomgång är att gruppen inte frågar vad som kan gå fel, utan utgår från att "patienten" redan är död och frågar vad som gick fel.

Närliggande begrepp:

  • Prospective hindsight. Mitchell, Russo och Pennington (1989) definierar det som att formulera en förklaring till en framtida händelse som om den redan hade inträffat. Pre-mortem är en tillämpning av detta på projektplaner. Wikipedia beskriver pre-mortem som en formalisering av det äldre begreppet.
  • Post-mortem och retrospektiv. Görs efter ett projekt eller en fas. Pre-mortem görs före eller i början.
  • Riskanalys och riskregister. Mills och McKimm (2017) beskriver pre-mortem som ett komplement som matar in i riskanalysen, till exempel tillsammans med SWOT och PESTLE.
  • Brainstorming och worst case-scenarier. Har jämförts med pre-mortem i experiment (Gallop m.fl. 2016, Peabody 2017).
  • Premortem Analysis inom underrättelseanalys. Heuer och Pherson tar upp tekniken bland strukturerade analystekniker. Där gäller den analytiska bedömningar snarare än projektplaner.
  • FMEA, red teaming, scenarioplanering och Backcasting.

Källorna använder termen på ett i huvudsak enhetligt sätt. Stavningen varierar mellan "premortem" och "pre-mortem".

Ursprung

Klein (2021) skriver att han utvecklade metoden "för 30 år sedan", alltså omkring början av 1990-talet, för att minska problemen när hans företag genomförde projekt. Gary Kleins egen webbplats anger i stället att han utvecklade metoden 2007, samma år som artikeln i Harvard Business Review publicerades. Källorna motsäger varandra på denna punkt.

Klein (2007) hänvisar till en studie av Deborah J. Mitchell, J. Edward Russo och Nancy Pennington (1989) som forskningsgrund. Klein var vid tiden chefsforskare på Klein Associates. Daniel Kahneman tar upp tekniken i Thinking, Fast and Slow (2011). Klein (2021) uppger att Kahneman och Richard Thaler har uppmuntrat användning av metoden.

Forskning om effekt

Collins skriver att den akademiska litteraturen om pre-mortem är tunn. Roose, Lehman och Veinott (2023) skriver att få empiriska eller longitudinella studier finns.

Mitchell, Russo och Pennington (1989). Två experiment med MBA-studenter (114 i det första, 76 MBA-studenter och 32 vuxna utanför universitetet i det andra). Enligt sammanfattningen hade tidsperspektivet (framtid eller dåtid) liten påverkan, medan osäkerhet om utfallet hade stor påverkan. Förklaringar till säkra händelser var längre, innehöll fler episodiska skäl och skrevs oftare i dåtid.

Klein (2007) återger studien som att prospective hindsight ökar förmågan att korrekt identifiera skäl till framtida utfall med 30 procent. Collins påpekar att studien visade omkring 30 procent fler skäl, men inte bedömde skälens kvalitet. Påståendet om 30 procent återkommer i senare källor, till exempel Mills och McKimm (2017).

Veinott, Klein och Wiggins (2010). 178 universitetsstudenter granskade en plan för hur ett universitet skulle hantera ett utbrott av H1N1. Pre-mortem jämfördes med andra granskningsmetoder, bland annat enkel kritik och för- och nackdelar. Pre-mortem gav störst minskning av (över)självförtroende i planen. Collins anger effekten till ungefär dubbelt så stor som för metoderna med för- och nackdelar eller enbart nackdelar.

Gallop, Willy och Bischoff (2016). 101 erfarna programledare och ingenjörer delades slumpmässigt in i team om fyra till sex personer och tränades i antingen brainstorming eller pre-mortem. Uppgiften var att granska en plan för att införa ett zonrör i en torped som tidigare bara hade anslagsrör, på 45 minuter. En expertpanel bedömde resultaten blint. Pre-mortem-teamen identifierade fler risker av hög kvalitet, föreslog mer användbara ändringar och hittade oftare de svårförutsägbara risker ("svarta svanar") som missades i det historiska fall scenariot byggde på. Studien finns också som doktorsavhandling vid George Washington University, där pre-mortem var bättre än brainstorming i tre av hypotesprövningarna.

Peabody (2017), masteruppsats vid Michigan Technological University. I det första experimentet gjorde 52 arméaspiranter i team sex tidsbegränsade fältövningar. Med pre-mortem hade teamen färre fel och mindre fixering, utan förändring av planerings- och genomförandetid. I det andra experimentet, med 72 deltagare, fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad i antal skäl och lösningar mellan pre-mortem och worst case-metoden. Sammanfattningen anger också att 82 deltagare genererade fler skäl med pre-mortem, och att grupper genererade fler lösningar än individer. Uppsatsen talar om möjliga gränsvillkor för metoden.

Roose, Lehman och Veinott (2023). Tio spelutvecklingsteam med totalt 68 deltagare gjorde pre-mortems tidigt i ett ettårigt projekt. Teamen identifierade i genomsnitt 17,8 unika skäl till misslyckande och 16,7 åtgärder. Skälen gällde främst genomförandet av speldesignen, kommunikation i teamet och spelets komplexitet. Förvånansvärt få team reviderade sina planer för att minska komplexiteten.

Flera av effektstudierna har Gary Klein eller Elizabeth Veinott som medförfattare. Veinott, Klein och Wiggins (2010) är en studie där metodens upphovsperson själv deltar.

Exempel

Klein (2007), sammanfattat av Collins:

  • I ett militärt projekt med datoralgoritmer för planering av luftoperationer berättade en tidigare tyst deltagare att algoritmerna inte skulle gå tillräckligt snabbt på fältdatorer. En befintlig genväg infördes.
  • I en annan organisation visade en pre-mortem för ett forskningsprojekt att det inte fanns tid att ta fram ett affärsunderlag före en kommande företagsgranskning. Ingen hade nämnt granskningen under det 1.5h långa uppstartsmötet.

Bettin, Steelman, Wallace, Pontious och Veinott (2022) använde pre-mortem tidigt i designen av ett nytt sociotekniskt system (Michigan Technological University). Teamet bestod av forskare inom mjukvaruutveckling och human factors. Veinott, som inte ingick i designteamet, ledde övningen. Författarna bedömer själva metoden som värdefull för att upptäcka risker och berika kommunikationen i teamet. Detta är praktikernas egen bedömning, inte en oberoende utvärdering.

Klein (2021) uppger att metoden används i styrelserum, vid skogsbrandsbekämpning, i arméprogram och på Wall Street.

Användning i offentlig sektor och vård

Johns Hopkins Armstrong Institute for Patient Safety and Quality har ett pre-mortem-verktyg för CUSP, ett program för patientsäkerhetsarbete på vårdenheter. Verktyget används innan CUSP startar på en enhet, efter att teamet utbildats och fått resultat från en kulturenkät.

Mills och McKimm (2017) presenterar tekniken för läkare i British Journal of Hospital Medicine, som ett sätt att förebygga att förändringsprojekt misslyckas.

Inom underrättelseanalys ingår Premortem Analysis bland de strukturerade analystekniker som Richards J. Heuer Jr. och Randolph H. Pherson beskriver i Structured Analytic Techniques for Intelligence Analysis. Andra upplagan (CQ Press, 2014) riktar sig enligt förlagsbeskrivningen till underrättelsetjänst, polis, säkerhetsmyndigheter och näringsliv.

Inga sådana källor hittades.

Kritik och begränsningar

  • Svagt forskningsunderlag. Collins och Roose m.fl. (2023) påpekar att litteraturen är tunn och att longitudinella studier saknas.
  • Omtolkning av grundstudien. Collins påpekar att Klein (2007) beskriver resultatet från Mitchell m.fl. (1989) som förbättrad förmåga att korrekt identifiera skäl, medan studien mätte antal skäl. Studiens sammanfattning anger dessutom att tidsperspektivet i sig hade liten påverkan.
  • Gränsvillkor. Peabody (2017) fann ingen statistiskt säkerställd skillnad mot worst case-metoden i ett av experimenten.

Händelser i tidsordning

  • 1989: Mitchell, Russo och Pennington publicerar studien om prospective hindsight i Journal of Behavioral Decision Making.
  • Omkring 1990: Klein utvecklar metoden enligt egen uppgift från 2021. Hans webbplats anger 2007.
  • 2007: Klein publicerar "Performing a Project Premortem" i Harvard Business Review, september.
  • 2010: Veinott, Klein och Wiggins presenterar en utvärdering vid ISCRAM-konferensen.
  • 2011: Kahneman tar upp tekniken i Thinking, Fast and Slow.
  • 2012: FM Magazine publicerar "The premortem: Death before life".
  • 2014: Andra upplagan av Heuer och Pherson, Structured Analytic Techniques for Intelligence Analysis.
  • 2016: Gallop, Willy och Bischoff publicerar en kontrollerad jämförelse med brainstorming.
  • 2017: Mills och McKimm publicerar en artikel i British Journal of Hospital Medicine. Peabody lägger fram sin masteruppsats.
  • 2021: Klein beskriver metoden och senare ändringar i Psychology Today.
  • 2022: Bettin m.fl. beskriver användning i tidig systemdesign vid HFES.
  • 2023: Roose, Lehman och Veinott publicerar en studie av spelutvecklingsteam vid HFES.

Källor

  • Klein, G. "Performing a Project Premortem". Harvard Business Review 85(9), 18 till 19. September 2007. https://hbr.org/2007/09/performing-a-project-premortem
  • Klein, G. "The Pre-Mortem Method". Psychology Today, 14 januari 2021. https://www.psychologytoday.com/ie/blog/seeing-what-others-dont/202101/the-pre-mortem-method
  • Klein, G. "Premortem Method of Risk Assessment". gary-klein.com, datum saknas. https://www.gary-klein.com/premortem
  • Mitchell, D. J., Russo, J. E. och Pennington, N. "Back to the future: Temporal perspective in the explanation of events". Journal of Behavioral Decision Making 2(1), 25 till 38. 1989. https://doi.org/10.1002/bdm.3960020103
  • Veinott, E., Klein, G. och Wiggins, S. "Evaluating the effectiveness of the PreMortem technique on plan confidence". Proceedings of ISCRAM, Seattle. 2010. Länk saknas, resultat hämtade via Klein (2021) och Collins.
  • Gallop, D., Willy, C. och Bischoff, J. "How to catch a black swan: Measuring the benefits of the premortem technique for risk identification". Journal of Enterprise Transformation 6(2), 87 till 106. 2016. https://doi.org/10.1080/19488289.2016.1240118
  • Gallop, D. "How to Catch a Black Swan: Measuring the Benefits of the Premortem Technique for Risk Identification". Doktorsavhandling, George Washington University. År enligt övriga källor 2016. https://scholarspace.library.gwu.edu/concern/gw_etds/5712m6681
  • Peabody, M. "Improving Planning: Quantitative Evaluation of the Premortem Technique in Field and Laboratory Settings". Masteruppsats, Michigan Technological University. 2017. https://core.ac.uk/works/49608374
  • Mills, J. och McKimm, J. "Pre-empting project failure by using a pre-mortem". British Journal of Hospital Medicine 78(10), 584 till 585. 2017. https://cronfa.swan.ac.uk/Record/cronfa37562/Download/0037562-10012018105306.pdf
  • Bettin, B. C., Steelman, K. S., Wallace, C., Pontious, D. och Veinott, E. "Identifying and Addressing Risks in the Early Design of a Sociotechnical System through Premortem". Proceedings of the HFES 66th International Annual Meeting, 1514 till 1518. 27 oktober 2022. https://digitalcommons.mtu.edu/michigantech-p/16834
  • Roose, K. M., Lehman, B. R. och Veinott, E. S. "Premortems in Game Development Teams: Impact and Potential". HFES Proceedings. 2023. https://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/21695067231193680
  • Johns Hopkins Armstrong Institute for Patient Safety and Quality. "CUSP Tool: Premortem Tool With How-To Guide". Datum saknas. https://www.hopkinsmedicine.org/-/media/armstrong-institute/documents/patient_safety_and_quality_improvement_project_tools/module-3_premortem-tool.pdf
  • Collins, J. "The premortem". Course notes on behavioural economics and corporate decision making. Datum saknas. https://corporate.jasoncollins.blog/premortem
  • Bartram, P. "The premortem: Death before life". FM Magazine, augusti 2012. https://www.fm-magazine.com/news/2012/aug/20126111/
  • Heuer, R. J. Jr. och Pherson, R. H. Structured Analytic Techniques for Intelligence Analysis. CQ Press, 2:a upplagan 2014. Förlagsuppgifter via https://www.abebooks.com/9781608710188/Structured-Analytic-Techniques-Intelligence-Analysis-1608710181/plp
  • Wikipedia. "Pre-mortem". Hämtad 2026-10-12. https://en.wikipedia.org/wiki/Pre-mortem

Se även