Ett sätt att planera mot en önskad framtid genom att börja där. Gruppen utgår från ett önskat framtidsläge och arbetar bakåt mot nuet: vilka steg krävdes för att nå dit? I stället för att fråga vart det ni gör i dag leder, frågar ni vad ni måste ha gjort för att nå dit ni vill. Metoden bryter ner en vision i konkreta handlingar och visar vilka steg som beror på varandra.
1.0Metoden passar när
ni vill planera en förändring som kräver brott mot nuvarande trender.
ni har ett framtidsläge som gruppen kan enas om eller arbeta fram, så konkret att ni kan avgöra om det är uppnått.
ni vill bryta ner en vision i konkreta steg och milstolpar, eller skapa en gemensam bild hos många aktörer och bygga förtroende och nya samarbeten.
problemet är komplext och berör många sektorer och nivåer, och tidshorisonten är så lång att det finns utrymme för medvetna val.
deltagarna kan nuläget och de beslut som krävs.
målet är att planera mot en önskad framtid. För att förutse vad som troligen händer passar prognos eller Scenario Planning (2×2-matris) bättre.
2.0Förbered
Ha whiteboard, lappar eller en digital yta och en tidslinje från i dag till målåret.
Formulera framtidsläget, eller ta fram ett underlag för att ta fram ett, till exempel ett scenario från Scenario Planning (2×2-matris) eller ett visionsarbete.
Samla underlag om nuläget. Horizon Scanning kan ge signaler och drivkrafter som påverkar vägen.
3.0Genomförande
Kort workshop i fem faser, 1-2h för 6 till 20 deltagare.
Definiera framtidsläget, 15-20 minuter. Börja med ett specifikt, positivt formulerat framtidsläge vid en bestämd tidpunkt, 5, 10 eller 20 år framåt. Det ska vara så konkret att gruppen kan avgöra om det är uppnått. Vagt: "En bättre smittskyddsfunktion." Bra: "År 2035 hanterar en regions smittskyddsenhet smittspårning för alla anmälningspliktiga sjukdomar med ett enda digitalt system. Kliniker gör anmälan direkt, smittspårare ser realtidsdata och kan starta kontaktspårning inom 24h från diagnos."
Kartlägg nuläget, 10 minuter. Säg: "Vad är sant i dag? Vilka resurser, strukturer och beteenden finns? Var är gapet störst?" En tydlig nulägesbild gör att vägen bakåt landar i verkligheten och inte i en idealiserad version av nuet.
Arbeta bakåt, 30-40 minuter. Låt gruppen föreställa sig att den står i framtidsläget och säg: "Vad hade precis hänt för ett år sedan för att vi befinner oss här?" Placera svaret på tidslinjen och fortsätt bakåt: "Och vad krävdes för att det steget skulle vara möjligt?" Fråga längs vägen vilket steg som beror på att ett annat är klart först, vilket steg som kan tas redan nu, och var de tekniska, juridiska, organisatoriska och kulturella hindren finns.
Identifiera kritiska val, 15 minuter. Vilka steg är beslutspunkter där vägen delar sig? Markera dem och diskutera vem som fattar beslutet och vad som behöver vara sant för att det ska fattas i rätt riktning.
Formulera tidiga åtgärder, 10-15 minuter. Vilka konkreta åtgärder kan tas nu eller inom sex månader? Koppla dem till ansvariga och ett datum.
Samma steg fungerar i andra storlekar:
Med 2-4h och valfritt antal deltagare kan ni ta fram en färdplan med milstolpar, även när målet är vagt. Sätt ett långsiktigt mål på 1-20 år, till exempel med frågan "Beskriv er framgång år X", arbeta bakåt och hoppa inte över något steg, samla insikter om troliga svårigheter, nödvändiga steg och resurser, och justera målet vid behov.
Ensam eller i en liten grupp räcker fyra steg: beskriv framtidsläget, beskriv gapet till nuläget, sätt delmål bakåt och bestäm den första åtgärden i dag.
4.0Tips
Håll framtidsläget konkret. Ett vagt mål ger en vag tidslinje. Metoden kan däremot fungera även med ett vagt mål tidigt i en diskussion.
Betona att inget steg får hoppas över när ni arbetar bakåt.
Ta med intressenter, eftersom metoden ofta körs som gruppworkshop. I deltagande backcasting är intressenternas medverkan själva poängen.
Backcasting tappar sitt värde om det stannar vid en tidslinje utan ägarskap. Avsluta med ansvariga och datum.
Lösningar som tas fram kan skapa nya problem på andra håll om de effekterna inte beaktas. Det gäller särskilt principbaserad backcasting.
5.0Varianter
Visionering före backcasting
Passar när gruppen inte har ett färdigt framtidsläge och vill ta fram det tillsammans innan den arbetar bakåt. Minst 6 till 10 deltagare utan övre gräns, med så bred intressentgrupp som möjligt, och minst 2-3h. Visionering är ett av de mest användbara verktygen för att engagera allmänheten.
Introduktion, 20 minuter. Presentera resultat från tidigare arbete, till exempel horizon scanning eller intervjuer med Seven Questions.
Beskriv framgångsvisionen, 40 minuter. Säg: "Föreställ er att ni är teamet som har lyckats leverera policyn eller strategin. Beskriv hur det ser ut." Fråga vad ni har uppnått och vilken effekt ni haft, vilka intressenter som haft nytta, vad ni är mest nöjda med, vilka processer som håller arbetet vid liv, hur ni mäter framgång och vad som återstår. Jämför det grupperna tagit fram: vad skiljer, vad är ni överens om och vilka detaljer får vänta. Rubriker från framtiden kan göra visionen levande, se Design fiction-artefakter.
Enas om nuläget och definiera stegen, 1h. Hur nära är ni visionen, vad måste förändras, vad styr ni över och vad inte, vilka är de viktigaste stegen och när ska de vara klara, vilka resurser behövs och vem leder, vem vinner och förlorar och hur tar ni med er människor? Bygg en tidslinje. Steget ligger nära fas 2 till 5 i den korta workshopen.
Vid tidsbrist räcker steg 1 och 2 för att klargöra tänkandet, men ni förlorar det strategiska djupet i hur ni når målet.
ABCD från hållbarhetsprinciper
Passar en organisation eller kommun som arbetar med hållbarhet och klimat. Organisationens ledning och medarbetare deltar. Du behöver hållbarhetsprinciperna (systemvillkoren) som ramar för vision och nulägesanalys.
A, medvetenhet och vision: skapa en gemensam förståelse av systemet och hållbarhet och beskriv hur en hållbar organisation ser ut.
B, nuläge: analysera var verksamheten i dag bryter mot hållbarhetsprinciperna och vilka tillgångar som finns.
C, kreativa lösningar eller övertygande vision: ta fram idéer utan att begränsas av dagens teknik eller politik.
D, vidare till handling: prioritera de åtgärder som snabbast leder mot målet, till exempel med frågan om en åtgärd är en flexibel plattform för fortsatta steg.
Processen upprepas och är inte linjär.
Deltagande backcasting
Passar systemförändring med många aktörer, till exempel regional politik. Tar månader till år, med flera workshoppar. En äldre variant har fyra steg, och stegens exakta formulering har inte kontrollerats.
Problemorientering.
Utforskande scenarier eller önskade framtidsbilder.
Backcasting.
Handlingsagenda.
Genomförande.
6.0Efter sessionen
Dokumentera tidslinjen, de kritiska valen och de tidiga åtgärderna med ansvariga och datum.
Följ upp och upprepa. ABCD är en process som körs igen när organisationen kommit vidare.
I deltagande backcasting följs workshopparna av en handlingsagenda och genomförande, ofta med uppföljning av vilka åtgärder som faktiskt startats.
Bakgrund och källor
Definition och avgränsning
Backcasting kan ses som ett allmänt förhållningssätt snarare än en enskild metod. I workshopsammanhang används namnet för en övning med tidslinje från ett framtidsläge tillbaka till idag.
Forecasting förlänger trender framåt: "Om det här fortsätter hamnar vi här." Backcasting väljer en destination och frågar vad som krävs för att nå dit. Forecasting visar vad som händer om inget ändras, backcasting används för att planera förändring, särskilt systemskiften som inte uppstår av sig själva.
Scenario Planning (2×2-matris) ger flera möjliga framtider. Backcasting ger konkreta steg mot en vald framtid. Kombinationen är vanlig: ett scenario väljs som önskat läge och backcasting görs från det.
Framtidsbrev rör sig också från framtiden bakåt, men narrativt och känslomässigt. Backcasting är analytiskt och inriktat på handling.
Negativ backcasting börjar i ett oönskat framtidsläge och arbetar bakåt för att se vad som gick fel. Det liknar Pre-mortem men med längre tidshorisont och tydligare tidslinje.
Visionering beskriver målet. Backcasting tar också fram vägen dit.
Ursprung
Amory Lovins använde principen i sin "soft energy path", beskriven i Foreign Affairs i oktober 1976, efter energikrisen 1973. John B. Robinson vid University of Waterloo myntade termen 1982 i artikeln "Energy backcasting: A proposed method of policy analysis" i Energy Policy, som ett alternativ till trendbaserade energiprognoser. Robinson beskrev metodens grunder mer utförligt 1990 i "Futures under glass: a recipe for people who hate to predict" i Futures, för scenarioanalys 20-100 år framåt. Källor anger därför ibland 1982 och ibland 1990 som ursprung. Karl-Henrik Dreborg (1996) gav en av de mest citerade beskrivningarna. Holmberg och Robèrt (2000) beskrev backcasting från hållbarhetsprinciper, som The Natural Step bygger sitt ABCD på. Enligt Quist och Vergragt (2006) började en förskjutning mot deltagande backcasting i Nederländerna i början av 1990-talet. Robinson (2003) beskrev backcasting som socialt lärande.
Exempel
1995: Peter Gleick och kollegor vid Pacific Institute använde backcasting i en studie av Kaliforniens vattenpolitik (Wikipedia).
2006: vattenförvaltningen i Capital Regional District, Victoria, British Columbia, beslutade att använda backcasting till 2050 i all strategisk vattenplanering (Wikipedia).
2016: en regional klimatstrategi i Västsverige med cirka 100 intressenter, backcasting från hållbarhetsprinciper (Larsson och Holmberg, Chalmers).
Forskning om effekt
Larsson och Holmberg (2016) analyserar den västsvenska processen och argumenterar att principbaserad backcasting kan driva tänkandet förbi inlåsta system, ge ramar för integrerade åtgärder och fungera som gemensam mental modell som bygger förtroende och nya samarbeten. Det är en fallstudie, inte en jämförande effektstudie.
Användning i offentlig sektor och vård
Västsverige, regional klimatstrategi, cirka 100 intressenter (Larsson och Holmberg 2016).
Svenska kommuner har arbetat med The Natural Steps ABCD i hållbarhetsarbete. Namngivna kommuner och år har inte belagts.
IVL:s dialogkort för Omställningsdialogen är ett tvåtimmarsupplägg för grupper om 3 till 6 personer som diskuterar kommunens eller regionens utveckling utifrån fyra framtidsscenarier. Det kallas inte backcasting men har liknande upplägg.
Kritik och begränsningar
Lösningar från principbaserad backcasting kan skapa nya hållbarhetsproblem på andra håll om de effekterna inte beaktas (Wikipedia).
Resultatet beror på hur framtidsläget formuleras. Ett mål som bara en del av deltagarna står bakom ger en plan med svag förankring.
Händelser i tidsordning
1976: Lovins beskriver soft energy path i Foreign Affairs.
1982: Robinson myntar termen i Energy Policy.
1990: Robinson publicerar "Futures under glass" i Futures.
Början av 1990-talet: deltagande backcasting utvecklas i Nederländerna.
1995: Pacific Institutes studie av vattenpolitik i Kalifornien.
1996: Dreborg publicerar "Essence of backcasting".
2000: Holmberg och Robèrt beskriver backcasting från hållbarhetsprinciper.
2003: Robinson, "Future subjunctive: backcasting as social learning".
2006: Quist och Vergragt föreslår ett ramverk för deltagande backcasting.
2016: Larsson och Holmberg om den västsvenska klimatstrategin.
Se även
Konsekvensträd: kartlägger följder av en förändring i flera led, kan användas för att pröva stegen på tidslinjen.
Three Horizons: bild av dagens läge, det som växer fram och övergången mellan dem.
Futures Frequency: en workshop där grupperna kommer fram till handlingar mot en önskad framtid.
Källor
Robinson, J. B. "Energy backcasting: A proposed method of policy analysis". Energy Policy 10(4), 1982, s. 337 till 344.
Robinson, J. B. "Futures under glass: a recipe for people who hate to predict". Futures 22(8), 1990, s. 820 till 842 (endast sammanfattning).
Robinson, J. B. "Future subjunctive: backcasting as social learning". Futures, 2003 (endast nämnd hos SessionLab).
Dreborg, K. H. "Essence of backcasting". Futures 28(9), 1996, s. 813 till 828 (läst via sekundärkällor).
Holmberg, J. och Robèrt, K.-H. "Backcasting from non-overlapping sustainability principles". International Journal of Sustainable Development and World Ecology 7(4), 2000, s. 291 till 308.
Quist, J. och Vergragt, P. "Past and future of backcasting: The shift to stakeholder participation and a proposal for a methodological framework". Futures 38, 2006, s. 1027 till 1045 (läst via Kok m.fl. 2011).
Larsson, J. och Holmberg, J. "Backcasting from sustainability principles: a case from a regional climate policy process in West Sweden". IST 2016 Book of Conference Papers. https://research.chalmers.se/en/publication/246588 (sammanfattningen läst)
The Natural Step. "ABCD process". https://www.thenaturalstep.de/solution/abcd-process/ och https://old.naturalstep.ca/abcd (sammanfattning via sökresultat)
SessionLab och Digital Society School. "Backcasting". https://www.sessionlab.com/methods/backcasting
IVL Svenska Miljöinstitutet. Dialogkort till Omställningsdialogen. https://diffusivesampling.ivl.se/download/18.556fc7e17c75c849332431e/1637583604040/Dialogkort%20till%20Omst%C3%A4llningsdialogen.pdf (endast sökresultat läst)
GO-Science. The Futures Toolkit, 2024 version, avsnittet Visioning. https://assets.publishing.service.gov.uk/media/66c4493f057d859c0e8fa778/futures-toolkit-edition-2.pdf
Kok, K. m.fl. 2011. Läst som sekundärkälla för Quist och Vergragt (2006). Fullständig referens saknas.
Quist, J. 2004. Äldre sammanfattning av deltagande backcasting (fyra steg). Fullständig referens saknas.
Griply. Beskrivning av backcasting i fyra steg för personliga mål (endast sökresultat läst). Titel och adress saknas.